Om systerskap, healing och heliga cirklar

0

 

 

 

Som häxa firar jag olika högtider i samband med årstider. Varje högtid har något att lära mig om jorden jag går och står på; historia, magi och även något om mig själv. Något om mitt andliga jag och min personliga utveckling. Vilka val jag gjort, vilka frön jag sått och hur djupt jag vågat gå.

 

I början av augusti så firar häxan/wiccaner/naturmagiker högtiden Lughnasad eller Lammas. Lammas står för den första skörden och det första brödet vi delar med nära och kära. Solen står högt och människan njuter av sommarens frukter men denna tid är också en period av vägval, och avgöranden. Tiden är inne att låta solen lysa på de inre skuggorna. Tid för att städa och läka. Det är intensivt, kanske smärtsamt och samtidigt nödvändigt.

 

När livet slänger in en i de där djupa groparna, där det känns litet och skört och inget verkar kunna släppa, då är det viktigt att våga vara i det. Känna igenom, acceptera och låta läkningen ta sin tid. Tålamod är nyckelord.

Det är också viktigt att våga stänga om sig, att inte kasta sig ut och hudlöst leta svar utanför sig själv. Ge sig själv vila och ro.

Jag omger mig med visa kvinnor. Kvinnor med olika bagage, historia, bakgrund och erfarenhet.  Ibland möts vi i heliga, magiska och andliga cirklar. Vi ger varandra kraft och stödjer varandra. Vi försöker inte fixa varandras problem utan vi känner med varandra. Ibland är det bästa bara att sitta på en väninnas balkong i kvällssolen och nicka inkännande och medkännande. Att vara på samma planet utan att behöva säga något. Sådana relationer är inte självklara, tvärtom, en sällsynt gåva. Jag är tacksam för varenda en av dessa ljusa, visa, coola individer som hjälper mig att hålla mig grundad.

 

 

Jag är också tacksam för de förtroenden som de ger mig. Stunder då vi faller ihop och lyfter varandra om och om igen. Min medsyster blir aldrig trött. Hon bär mig uppför de brantaste backar. Hon tröstar mig. Hon ser min storhet såsom jag ser hennes. Vi vet att stora och sköra hjärtan är de starkaste, att genom tårarna finns den där oändligt visa personen som klarar allt. Vi vill inte stänga utan vi hjälper varandra att öppna upp mer, men också att sätta nödvändiga gränser. Vi är varandras gurus*, ankare och vägledare.

 

Alla dessa möten; i cirklar, på messenger, i telefon, och in real life är ren healing. Upplyftande, peppande, stöttande och framförallt medkännande. Vi vet att hur tungt bagage vi än bär på, så är vi inte ensamma. Vi får vara exakt de vi är, eftersom vi vågar visa oss inför varandra. ”Att var skör är en styrka” som min danslärare Lynn Simonson en gång sade.  Jag kan inte låta bli att tro att världen behöver mer systerskap, feminin kraft och vishet.

 

Jag är väldigt lyckligt lottad.

My vibe = my tribe!

 

”Women all over the world have always had the tradition of meeting in circles. And indeed, anytime, anywhere women gather in circles, the world heal a little more” – okänd

 

 

 

Blessed be // Veronica

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke